fru Sjöberg

Då har man testat att åka till akuten då. Det hade jag aldrig gjort förut. Det var inte ett dugg skoj visade det sig.

Igår morse hade jag ont i magen, som en gräslig mensvärk. Jag trodde att det berodde på att jag hade på mig mina mammajeans med en lite hård söm i linningen. Men när hela dagen gått och jag bytt till mjukisar för länge sen så hade jag så ont att jag mådde illa. Jag hämtade Fredrik på jobbet och hade vrålont, så jag ringde sjukvårdsrådgivningen, som sa att jag skulle ringa förlossningen som sa att jag skulle till akuten. Så vi åkte väl dit då.

Väl där (efter närmare en timmes väntan på att få anmäla oss i receptionen och sen väntetiden i väntrummet) blev jag grundligt undersökt av en jättetrevlig tjej med enorma glasögon. Hon klämde, kände, tittade med ultraljud (lilltjejen var kvar, låg där å sprattlade för sig själv), tog blodprov (krävdes två pers för att klämma ur mig blod minsann - i handleden denna gång...) och konstaterade till slut att det nog var foglossning. Tanken hade ju slagit mig också, men jag trodde inte att det skulle kännas i magen. Mer rygg och höfter liksom. Tydligen finns det en massa ligament i magen också, och det kändes alldeles utmärkt tydligt när hon klämde på dem.  Anledningen till att de kollade så noga ändå var att jag hade lite feber när vi skrevs in (va? feber? jag?) så jag är väl lite förkyld då. Fick strikta order om att komma tillbaka morgonen efter om jag ännu hade ont eller hade högre feber. Men i morse var magontet borta och ersatt med en redig huvudvärk så nu tolkar jag mig själv som lite förkyld i stället. Ingen fara på taket alltså :)

Men guuuuud vad mycket väntetid de har på akuten! Jag hade väl hört talas om det, men inte tänkt så mycket på saken. Vi räknade efter igår när vi kommit hem. Av de tre timmar vi var där var 2½ timme ren väntetid. Men det räknas tydligen som en ganska snabb expediering...