fru Sjöberg

Idag är det en månad sedan jag klämde ur mig lilla Doris. Börjar så smått känna igen min kropp, vilket är en hett efterlängtad känsla. Det är fantastiskt obehagligt att känna magen flaxa runt och allt i den liksom sitta på fel plats...

Och Doris och äter som en galning, ska bli spännande att se vad hon väger i morgon. Det börjar kännas tyngre att flytta runt henne mellan amning och rapning... Och så är hon vaken mycket mer på dagarna (och på småtimmarna på natten), och har så smått börjat låta lite med sin egen röst (inte bara skrikrösten alltså) och tycker att skötbordet är superspännande med allt som finns att titta på där. I lördags lyckades vi genomföra ett halvt bad innan fröken upptäckte att hon blev badad och blev jättearg :)